Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flaska — Jag bröt mig in i Svens skåp, men det får
inte hjälpas — så hon kan få sig ett par supar, och
här är en kladd smör och en ost — det är den bästa
jag hade, och du ska inte tro, att jag vill komma
och snylta på er! Men hem kan jag ju inte locka henne
— hjälpen mig, annars går jag i ån! Hjälpen mig!
Varen barmhärtiga!
Jag tror nu att den apan gjorde sig till värre än
hon mente i hjärtat, men mor, det vekhjärtade livet,
var på vippen att gråta, och Åke, som var rörd av
tod-darna förut, blev rent fläbbefärdig. Efter en stunds
dividerande beslöts verkligen, att Åke skulle gå ner
och bjuda henne hem till vårt på en bit smör och
bröd, och så skulle Hanna Skräddarens komma, när
Bergvallskan var vid lite bättre humör. Så gick Hanna
och gömde sig i bakhuset så länge.
Åke Väskeman gick också och kom igen om en
stund. Bergvallskan hade svurit och bannat både Hanna
och honom och varit rent vild, men hon hade slutligen
lovat komma, när Åke slagit fram om en liten »gök».
Hanna Skräddarens började fatta mod där ute i
bakhuset och dämde för tårarna med ett par
fyrastyvers-bullar.
Om en kvarts tid kom verkligen Bergvallskan och
hennes vita katt följde som vanligt med henne. Hon
var ettrande arg till en början och beblotade sig på,
att hon skulle klippa skräddarekäringens långa fingrar
och det ända opp till handleden, om här fanns lag och
rätt. Men när Åke gjort henne sällskap på ett par
gökar, mjuknade hon opp, talade om alla sina bittra
öden, grät en vers och jämrade sig, att hennes sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
