Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ULV I FÅRAKLÄDER.
VERKLIGHETSBILD FRÅN SKÅNE.
— Jo, jag har också varit med i en kärlekshistoria
engång! Vad säger han om det? sa Sven Skräddare.
Det var nu inte jag, som var kär, bevars väl! Det är
bara i romanböckerna, som de fattiga ä kära och få
den, som de hålla av, efter en hel del äventyr.
Det kan ju hända i verkligheten också, men då ska
det vara särskilt någon grann tös eller nån dräng,
som är djärv — en fattig skräddare kan sy så nålen
blir glödröd, men i det hjärtat, som han längtar efter,
gör han inga styng — det är bara i fnösket. Och därför
sa jag aldrig étt ord till riksdagsmannens Eljena, fast
nog stack det till i mig, när jag skulle ta mått av
henne till brudklänningen — det blir aderton år sen
hon stod brud,’ Heliga Tre Konungars dag. Jag kunde
inte gå på bröllopet, utan låg hemma hela natten —
jag tror jag läste igenom hela Esaias den natten, för
fast man kan vara en glad spelevink många gånger
i sin ungdom, så har man i nöden ingenting annat att
fly till än Honom ändå. Och jag visste, att Eljena
var glad vid mig också — det var det värsta. Men
där hade blivit sådant liv hemma hos hennes föräldrar,
om jag hade sagt något, och hon kunde ingenting
säga. Nej, därför går jag som ett förtorkat träd, det
inga grenar haver. — Eljena var inte gift mer än två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
