- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
89

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

år — sen slapp hon ifrån detta livets sorger, och jag
har väl inte många år kvar innan jag träffar henne.
Jag drömde om henne i påskas — det har jag inte
gjort på fem år, så det har nog någonting att betyda.

Men är det inte märkvärdigt, att jag, som aldrig
kunde få mål i mun, när det var fråga öm mig själv,
jag blev så ivrig i den här andra kärlekshistorien, som
jag skall tala om för honom?

Det är många år sen nu. Jag var och sydde nere
hos Rika Johanna, som hon kallades, en rar kvinna,
änka efter den stuten Jöns Jespersson, som hon inte
hade stor glädje med i världen; på senare år hade
hon börjat gå på’ konventiklar och missionsmöten, och
fastän jag själv aldrig har kunnat med den där lösa
maten i »Budbäraren», så ska man inte döma andra,
och Johanna var en allvarlig kristen. Och så var också
hennes systerdotter, Gertrud, som var alldeles som
hennes eget barn — själv hade Johanna inga. Så tjänte
där en dräng oppe ifrån Villands härad: han hadie
också Viilbattinganamnet Frosten. Och hur det går, när
två duktiga och raska människor i ungdomen ä samman
dagligen, det vet han nog, och jag visste det också.

Så var det en dag jag satt där och drack kaffe —
redigt starkt och med »prästagårdar» i grädden. Bara
Frosten och Gertrud och jag voro inne, och Frosten satt
just och förargade sig över att Johanna var så rik.

— Det vore mycket bättre, om hela rikedomen vore
för djämranna i våld, sa han, så kunde jag få föda
både dig och henne!

— Du ska inte önska moster nån olycka, sa
Gertrud, som stod vid kakelugnen och blånade
kragar. Där kan då’ ingen vara snällare på jorden än hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free