- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
90

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varit mot mig: hon vakade flera nätter över mig, när
jag låg i mässlingen, och lät skjuts gå efter
Lunda-kvinnan, när soen hade bitit tån av mig. Och jag är
alls inte rädd att hon skulle vilja tvinga mig till att ta
någon som jag inte kan med. Jag tycker vi skulle vänta
lite till! sade hon.

— Vänta, ja! sa Frosten och lade både fläskastycket
och fällkniven, för han satt och åt merafton. Vänta!
sa han. Där kan en gå och vänta, tills det väixer
sniglar på träskorna på en: jag har gått här och
trampat och stampat i fem år för din skull — nu kan
det vara nog. Vill inte din moster ge dig något, så
har jag skrapat ihop så mycket, så jag kan köpa
Sissela Hönes hus, och varken du eller glöttarna skola
behöva svälta, om — de inte komma, rent för många
åt gången, sa den tyntingen, och Gertrud kunde inte
låta bli att dra på smilbandet, fast hon fick lite
äpplefärg på kinderna, som flickorna alltid få, när där talas
om små barn, fast de nog gärna vilja bli lyckliga
mödrar. Den här Pettersson, handlaren, har börjat
ränna här var och varannan dag nu, sa Frosten; han
är precis som den svarte katten, när sillafatet står
på bordet: han är aldrig ur huset sen han skrev
testamentet till moster. Se, då fick han, kan tänka, reda på
vad du är för en guldgruva, ocbA det skulle »vara mat
för Måns», om han kunde få ta hand om alltihop.
Vänta!! Skall man gifta sig, så ska det vara, medan man
är ung och glad, ty den, som är krokryggad och
krok-knäad och darrhänt — han kan, djämrar i mig, gärna
gå hem och lägga sig — där är inte något fruntimmer,
som tar honom utan för pengars skull. Den där
Pettersson skulle jag ha lust att ge »på vinorna».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free