Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud makade sig bort vid ändan av bordet, där
jag satt — strax intill Frosten.
Pettersson var riktigt i tagen och gick på:
— Finge värna henne mot livets
vederbörligheter, stödja henne i striden, vårda henne på hennes
ålderdom.–––Han var visst trettio år äldre än hon,
det gamla skråt! — — Ack ja, käre vänner! Därav
hjärtat fullt är, därav talar munnen — — Han hade
ja gu åtminstone munnen full med skorpor––-Jag har
allt mer och mer fått klart att det är Försynens vilja att
hon skall bli min Sara, min Rebecka, min Rachel––-
— Han vill nog ha lika många kvinnor som de gamla
patriarkerna! sa Frosten till Gertrud så tyst.
Men vad han glodde på Pettersson.
— Är det så du har barnet riktigt kärt, sa Johanna,
och hon darrade på målet, så skulle då ingen bli mer
glad än jag, om du kunde bli hennes skydd i en
farlig värld!
— Och få göra gott med hennes jordiska goda,
spisa de nakna — —
— Det brödet delar jag då aldrig med honom!
viskade Gertrud till mig, och jag var så pint av grin,
att jag måste sticka mig i armen med nålen.
Frosten fnissade och Johanna såg strängt på
honom, men Pettersson fortsatte:
— kläda de hungriga — verka för den dyra
missionens sak i ett tidevarv, då periodens förmultn^de,
stockkonservativa, socialdemokratiska, ruttna statskyrka
står och darrar, svävande på branten av sin
undergång — få uppfostra våra yngre släkten till tredje och
fjärde led — bära henne på händerna genom
världs-7. — Wranér, Ny samling. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
