Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ditt fransyska språk. Ja ja, sa jag och såg
fundersam ut, det är då tur för Gertrud att få en man,
som har samkat lite samman, för hon — som jag —
trillar då inte över pengapåsarna.
Han såg misstroget på mig, den gamle räven.
— Vad menar du med de där insignationerna?
Hon får ju allt Johannas engång?!
— Får Gertrud?!!! Sååå? Ja, efter gamla testamentet,
men du vet väl här är ett nytt nu i dagarna?
— Här är väl så i hel— hela världens namn heller?!
Vad det gjorde mig gott att pina det kräket!
— Vet du inte det? Johanna är en from människa,
som du vet. Du har ju gått här och slagit dina slag
länge, och nu tycker hon — som du själv alltid säger —
att kärleken till bröderna är det största av budorden:
du vet hur hon nitälskar för missionsväsendet. När
Gertrud får dig, blir hon väl bärgad, och därför har
Johanna gett alltsammans till missionen — trettio tusen
till ett missionshus här i församlingen och tio tusen
till hottentotterna eller vad det var för några. Det är
verkligen en stor gärning! Något tycker jag ändå hon
kunde gett Gertrud — hennes eget kött och blod! Fast
det behövs då inte; du kan allt underhålla både
Gertrud och Johanna med. Men pressjärnet ligger väl och
smälter därute! sa jag och kilade ut i sterset, där
Johanna och Gertrud hade stått och hört på
alltsammans.
— In med dig nu, Johanna! sa jag, och klipp honom
nu riktigt. Han är så ilsken därinne, så han är färdig
att svärja! sa jag. Men låt dörren stå på glänt, så ska
jag eller Gertrud komma in, när tid är.
Och hon gick in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
