Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har hon ingenting? Jösses! Hon har god hälsa
och granna ögon och den raraste mun i världen och
ett glatt sinne — och så har hon kärlek till mig. Och
jag har goda armar och är så glad vid tösen! Det var
djämranna så väl det där testamentet blev om inte!
Nu kan en få snacka rent ut: här har man gått och
malit och malit — jag ville inte ni skulle tro det var
pengarna, som lockade mig. Men snäll har ni alltid
varit mot mig som mot henne här, det lilla; och därför
ska jag ge er ett ord. Ni skall inte bli ond på mig,
men jag ska djämrar i mej säga er, att ni är mycket
för god att bli kvinna åt den där–Är där så myc-
ken ärlighet i den som i vår svarta katt, så ta ifrån
mig mitt ärliga namn och kalla mig — vad djämranna
som helst. Nu fån I göra som I viljen!
Och så tog han Gertrud om livet.
— Kan inte Johanna rekommendera en lymmel,
som är i hennes bröd, så kan jag! sa Pettersson
myndigt. Ut med dig! Du är uppsagd — nu på minuten,
du flyttar till Mickelsdag — nu på minuten. Adjöss!
det är slut med din tjänst här! Slut! la fine!
Nu gick jag också in. Jag såg förebrående på
Frosten.
— Det är inte mer än rätt, sa jag. Ska han tala
på det sättet till en sådan man som Pettersson, som
ska bli patron på stället? Vore jag som Johanna, skulle
han inte vara dräng här en timme mer!
Johanna förstod mig. Hon reste sig upp.
— Det ska han inte heller! sa hon.
— Går Frosten, så går jag också — vi skiljas aldrig,
det vet moster! sa Gertrud och tog Frostens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
