Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ende, som inte brydde sig om henne, var
Mårten. Det vill säga han låtsades inte om det; annars
hade han nog ögonen på henne, fast han gick där
lugn som en hösäck.
Men se, det att han inte krusade för henne,
förargade henne, kantänka, för sådana äro somliga
fruntimmer, att den, som springer efter dem, gitta de inte
se på; men den som inte ser på dem, den springa de
efter.
Så var det en kväll som hon var nere i stallet och
mjölkade, och han gick och gav nattfoder.
— De säga, du är rädd för fruntimmer, Mårten?
sa hon.
Och därmed slog ho-n till ett flatskratt.
— Hm! Sådana kunna de vara! sa han torrt.
— Har du aldrig kysst nån? sporde hon, lite flat.
— Jo, drickakruset! sa han.
— Det måtte vara torrt! sa hon och skrattade lätt.
— Men det hänger inte fast längre än man vill!
— Tror du jag har kysst nån? sporde hon en
stund efteråt.
— Annars hade du väl inte börjat snacka om sådant
— du som är fruntimmer!
— Har man inte något roligt i unga dar, så är
det inte värt att leva! sa hon lite stucken.
Han förstod nog piken.
— Hm! Man kan hoppa ner från kyrktornet och
man kan kliva ned på stege: det ena går lite saktare,
men så har man nacken med sig ner! sa han långsamt.
— Såå! Du tror det blir kullerbytta för mig?
— Det blir ju din sak. Jag är ingen profet!
— Usch, såna fläskabeläten ni skåningar ä! Inte
8. — Wrancr, Ny samling. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
