- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
126

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

orätt jag resonerade. »Det finnes mödrar», sa hon,
»som mördat sina egna barn, men vem vill därför påstå,
att det ej längre finns moderskärlek i världen; mången
har svikit sin ungdoms brud, men vem djärvs bestrida
att kärleken ännu glöder ren och ljuv i ungdomsbarm?
Ingen vet huru prosten blivit frestad eller hur länge
han kämpat innan han föll, men det tror jag, att om
han i frestelsens stund kommit att tänka på hur ont
hans felsteg skulle göra hans gamla läsbarn och alla
dem, som älska ordet och ordets tjänare, skulle han
aldrig ådragit kyrkan denna smälek eller unnat dess
fiender denna triumf.»

Min harm smälte och sorgen stod ensam kvar. Många
gånger har sedan min barnatro vacklat och tvivel på
mångt och mycket hava gnagt mig, men hennes
orubbliga, sant barnsliga förtröstan på Honom, som låter
ogräset växa ibland vetet, har alltid bidragit att gjuta
frid i mitt sinne. Och jag kan i sanning säga, att hon
har varit mitt livs bästa gåva — jaså, du står där,
mor! Jag trodde du var hos steken — det var inte
meningen att du skulle höra det — du blir kanske
högfärdig nu, för det har du aldrig hört förr. Och gissa
till det har du väl aldrig kunnat — —

— Omöjligt! Vi kvinnor kunna aldrig gissa till vad
våra män tycka om oss!

— Nej, nej! Här var en hel del att motarbeta och
utrota i församlingen, då jag blev med, och smått
gick det, men var gång jag lyckats genomdriva en liten
förbättring eller rycka opp en tuss gammalt ogräs,
var min bästa belöning en varm blick eller en
handtryckning av Kersti. Men också kan jag säga, att väl
sällan två personer så förstått varandra som vi och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free