Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkligt nog svävade med en viss plågsam känsla
för mig bilden av hur det skulle väcka uppmärksamhet,
när de hittade mig som lik — vanställd — kanske inte
förrän snön smält — och då föll det mig in att jag
hade söndriga strumpor på. Ja, är det inte märkligt?
Så tänkte jag på mor och hennes förstörda
ungdomsdröm: hela hennes liv stod så klart för mig. Stackars
mor! Så bedragen! Och av honom, som hon älskade
över allt annat på jorden! Vad hon måtte hava lidit!
tänkte jag. Och mitt hjärta slog så varmt för henne.
Men skulle väl jag med min levnads hela lycka
plikta för en annans felsteg? Bilden av Kersti stod nu
så klar, så blid för mig — jag såg i minnet, huru
varmt hon plägade småle mot mig, jag erinrade mig
hennes trofasta stämma och jag kände, att hon älskade
mig liksom jag henne. Varje tvivel försvann och jag
visste, hur jag borde välja. Kersti för hela livet!
Jag hade kämpat en hård, men god kamp icke blott
med döden, utan ock med tvivlet på kärleken och
kärlekens Qud. Snöfältet förekom mig icke längre som en
lurande svepningsdräkt, utan som en jämn, fläckfri
väg till den eviga renhetens källa och jag kände, att jag
skulle ej behöva vandra den vägen ensam.
Med ens upphörde yrvädret, det blev lugnt och jag
såg i den gryende morgonens ljusning vår gård helt
nära mig och byn därnere. I detsamma ringdes det till
julottan. Jag fick då än engång höra klockornas klang
— o, de skulle nog ringa till bröllop för oss två
engång.
Mödosamt strävade jag mig hemåt, men innan jag
hann fram, såg jag mor stå i porten och ängsligt
spana. Så gav hon sig ut på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
