Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där möttes vi.
Hennes ansikte var förgråtet, och blicken visade
att natten varit kval och ängslan. Hon hade suttit där
ensam hemma vid det dukade bordet timme efter timme
— det hade varit en lång julnatt även för henne.
Först hade hon harmats, emedan hon trodde, att jag
glömde henne för Kersti, sen hade hon fruktat, att jag
gjort mig något ont i förtvivlan och hon hade givit sig
själv skulden. När hon nu fick veta, huru jag några
steg från hennes och mitt lugna, rika hem hade
brottats med döden, höll hon på att segna omkull. »Kan
ock en moder förgäta sitt barn, så skall
jag icke förgäta eder, säger Herren
Se-fa ao t», suckade hon och föll mig om halsen.
Så tog jag till orda. Jag skildrade allt vad jag
tänkt under den gångna, långa natten. »Han var en
bedragare mot er, mor! Men om jag toge Ingrid eller
vem det vara må — utom Kersti — skulle jag icke
vara en dubbel bedragare? Först och främst mot
henne, som jag älskar och som älskar mig, ty det
vet jag nu — och sedan mot den stackars kvinna, som
skulle bli min hustru? Ett samliv, som börjas med
mened och vars hela fortsättning skulle bli en kedja
av lögn, bitterhet mot den arma hustrun, bitterhet
mot er, som störtat ert enda barn i timlig och
evig-olycka. — Det skulle komma en dag, då jag skulle
förbanna denna natt, därför att jag inte frös ihjäl
därute. Men långt dessförinnan skulle jag hava
förbannat er, min snälla, kärleksrika mor, om ni i
kortsynt orättvisa hade mördat min sällhet, därför att
Kerstis far engång mördade eder. Hon är ju oskyldig
i detta — jag tror inte, att Herren på det sättet vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
