Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skulle det vara skamligt att svika henne, när
bekymren ha kommit.
— Ja visst vore det skamligt! Tror väl jag, sann!
Och ni har ju varit glada vid varann i flera år, va?
Om hon vore aldrig så fattig, eländig och lappad, så
vore det ju ändå din gamla kärlek — ja ja men sann!
men nog blir där lite över ändå, så inte blir hon rent
strandsatt! Ja, gå du, så ska jag titta in om ett slag
nu strax. Ja ja men sann!
Rusthållaren låg till sängs och ett ljus stod vid
huvudgärden på en stol. Det pussiga, blåaktiga ansiktet
var blekt, så att ådernätet syntes genom den fnasiga
huden. Emellanåt slumrade han in, men oroligt, och då
hörde man honom halvhögt säga: — Jag knackar!
Klöver ess! eller något dylikt — så spratt han häftigt till
och vaknade.
— Var tog handlanden vägen? sade han då liksom
omedvetet.
Med svetten på pannan tog han ibland några djupa
klunkar ur ett krus kärnmjölk och föll därpå tillbaka
mot dynan, som låg på huvudgärden.
Vid kakelugnen satt mor Hanna och läste i
psalmboken vid skenet av en liten lampa..Emellanåt kastade
hon en skygg, smärtfull blick på mannen. Tårarna
tillrade ned för hennes kinder, emellanåt lade hon ned
huvudet på sina sammanknäppta händer och talade med
halvhög röst med sin himmelske Fader. — Honom,
som — allena förmår — göra över allt —
vad vi — bedja eller tänka, hördes det i
avbrutna meningar.
Där gick en ljusning över hennes ansikte, då kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
