Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antingen sätta honom under förmynderskap eller skaffa
honom en fru. Så tog ju baronens syster honom och
där fick han rivjärn till pepparroten: hon var så
hög-modig, så hon iddes knappast se på andra än de adlige.
— Ja, patronen var hon då inte glad vid — det vet
jag, för––––-
— Jag med. Men hon var så förnäm, så hon
behövde inte vara glad vid sin man. På deras bröllopsdag
skulle gårdens underhavande och socknens fattighjon
bespisas, bevars: där skulle ju komma en strof i
tidningen. Patronen tyckte vi skulle vara på logen och
fattighjonen i fattighuset, men hennes nåd tyckte de
kunde gärna vara på logen i en bunke allihop — de,
som inte voro fattighjon, skulle ju i alla fall snart bli
det. Och det var djävlarna så sant! Jag var för stursk
att slå mig i bunkalag med fattighjonen och gick inte
dit — och det kostade mig en örfil av inspektoren,
förstås, dan efter. Jag hörde sen att han hade
föreslagit brudparets skål: själv drack han sherry och
packet fick ren, rivande finkel. Och så talte han så
vackert om hur ödmjuka och tacksamma vi skulle
vara mot herrskapet! Hosianna!!!
— Nej, men du kan tro prosten höll ett tal däruppe,
som var bara lite vackert! Det var om kärleken till
Gud och till hjärtevännen och de arma och till hela
mänskligheten. Jag grät, där jag stod under
trädgårds-fönstret.
— Det säger jag inte på. Det var så vämjeligt, så
prostinnan sa, när de kommo hem — jag vet det av
Marna, som tjänte där — »Du smorde rent för galet
tjockt på», sa hon; »folk vet ju det har alltid varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
