- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
151

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skojare — du1’skulle inte på det sättet skämma ut
ämbetet.» — »En får väl göra något för tvåhundra
riksdaler», sa han. »Det gick nog i dem. Och de falska
växlarna äro ju nedtystade — dem har jag inte
med att göra — jag tvår mina händer», sa han.

— För resten hade herrskapet satt till honom, så
han var varken församlingens eller kungens präst —
han var herrskapets. Alla godsarna fingo tillsägelse
att rösta på honom: den, som inte gick dit, eller som
röstade på någon annan, skulle ju köras av. Så gick det
med Måns Bodelsson, fast det var en from man, som
nog förstod sig på att skilja herden från den legde.

— Jag tror för resten inte ändå, att mitt hjärta
skulle vara så bittert, om det inte vore för Mårtens
skull. Han började på gården som vaktpojke, när han
inte var mer än nio år gammal, och sen gick han och
hjälpte Ola Fiskare, för han skulle ju bli hans
efterträdare. Rask var han och stark som en björn, och
Elna kökspiga, som han gifte sig med, var också en
rivandes människa; det hade varit väl med dem
alltifrån barnaåren och de började komma sig för allt
mer och mer. Och större glädje har inte en far.

Så blev det stora gillet uppe hos patronens — du*
vet hur det slutade. Han satt i galenskapen och fyllan
och körde ut i sjön vid bergknallen med både hästar
och vagn. Mårten kastade sig i genast, för han låg i
närheten och fiskade; fruntimren fick han upp och
hästarna kommo också i land, men patronen var för
tung i huvudet, så han gick till botten. Så var den
rike mannen död och vart begraven —
ståtliga begraven: där sjöngs fyrstämmigt vid graven och
på läktaren, där deltes ut verser, och prosten talte, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free