Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han grät själv! Han tänkte väl: En får nånting göra
för 200 riksdaler — eller huru mycket han nu fick!
En morgon — —
— Men tror du inte, att hennes nåd sörjde
patronen? Kammarjungfrun talte om, att när släkten var
samlad, skrek hon himlaskrik som hon hade varit ifrån
sig, slog och sparkade och nämnde hans namn och sa,
att hon gick ifrån förståndet!
— Puh! En måtte väl veta, hur sådana kunna skapa
sig! Komedispel! Ingenting annat. Armbågastötar
och änkemannasorg gå fort över, säger
ordspråket, och det kan vara sant nog. Men det är inte
lögn det andra heller: Fruntimmerstårar och
fernissa bli fort torra. Tro du en som har varit
med och sett livet, du!
Två dar efter patronens död voro hon och
kammarjungfrun i staden, och genast de kommo dit, ville
kammarjungfrun att de först skulle gå och beställa
kista till liket, men hennes nåd sa: »Du kan väl
begripa, att det först och främst är nödvändigt att gå
till sömmerskan och få en stilig sorgdräkt.» Och det
kan vara sant nog. Han, som ser till hjärtat, Han bryr
*sig inte om kläderna, och om honom brydde hon sig
inte, men de andra, som bara se till kläderna, bry sig
inte om hjärtat.
— Men en sådan gravsten hon har rest —
— För dem, som se till det för ögonen är, ja!
— Du kan inte heller se till hjärtat, Svanberg!
— Av deras frukt skolen I känna dem,
står där. Elna gick en morgon upp i köket på gården
och bad att få tala med hennes nåd. Det hadie
naturligtvis varit rent för nedlåtande, och städerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
