Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom ut och skulle höra vad det var fråga om. Och då
sa ju Elna, att hon ville allra ödmjukast be om lite
hjälp för att få Mårten hederligt i jorden: hennes
nåd kom nog ihåg honom — Mårten, som hade kastat
sig i sjön och fått opp hennes nåd och den andra
fröken, fast han inte hade kunnat rädda patronen,
Så hade han fått lungsot och hade nästan inte kunnat
uträtta något på halvtannat år, och nu satt hon där
med flera små och därför så bad hon — —
— Nej, bevares väl! Ih! Nåå?
— Då mumlade hennes nåd nånting i skägget
om tiggarpack och så gav hon städerskan två riksdaler
och hälsade, att hon inte ville veta a>v något
tigge-rännande mer. Där hade hon till snickaren, och bräder
till kistan kunde hon få av inspektoren. Städerskan
både skämdes och grät i arge och gick efter en
riksdaler av sina egna pengar och gav Elna både den och
en svartblommig schalett. Och alla människor häpnade,
när de hörde att en hennes nåd kunde bära sig så åt.
— Ja, det var då riktigt gudsnådeligt! Bevares väl!
— Och sen gick Elna till prästen och talte om att
Mårten hade slutat i Herranom och bad att få honom
begraven söndagen efter. Ja, bevars, men det kostade
två riksdaler. Elna sa, som sant var, att hon inte hade
mer än två och dem behövde hon till kistan — den,
som hon hade fått av städerskan, teg hon med: den
skulle hon ju ha till barnen. Men prästen tog de två
riksdalerna och viste henne till fattigvården för att få
kista. Han brydde sig varken om böner eller tårar,
men — pengar!
— Det hade jag då aldrig trott om det näriga
livet, ändå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>