Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, den Herrens tjänaren hade haft en sådan
välsignad tur, så han behövde inte veta hut! — mot
fattigt folk åtminstone. Jag gick upp till honom på
eftermiddagen; inte fick jag just så mycket sagt, innan
jag kom på huvudet ut, men några sanningens ord
fick han då höra. Prostinnan hade visst stått bak dörren
och hört på. För när jag skulle gå, så gensköt hon mig
i trädgården och gav mig två riksdaler, men jag skulle
hålla tyst med det, för det var av hennes egna
hus-hållspengar. Henne var där då någon skam i!
— Det var en drummel till präst — jag skulle
inte så illa svärja på hans saliga, döda mull! Tvi!
— Sen gick jag till inspektoren och han gav mig
bräder och kimrök; han tyckte också det var synd om
Mårten och Elna. Så slog jag själv bräderna ihop —
de två riksdalerna behövdes ju till en bit mat åt de fyra
godsarna, som jag efter 7 sorger och 8 bedrövelser fick
att bära. Kistan såg ut som en drankasluff, men han
slapp ändå att komma i jorden i vit kista. Och Elna
hade svept honom i hel, snygg skjorta och klippt så
många blommor och taggar och »grammaner» av
papper till locket. Det var tungt att spika det över äldste
sonen. Men han slapp ifrån många sorger genom
det att han gick bort så ung.
— Han kom ju lika hederligt i jorden som patronen
och tack till!
— Den kistan tog hämnd, för resten — det har du
kanske aldrig hört. Inte? Jo!
När Mårtens lik kom åkande — för vi hade ju
fått låna nämndemannens hästar — och som Elna, jag
och barnen kommo in *om kyrkoportarna och stodo
väntande på liket, så kommo hennes nåd, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
