Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig och mina gammaldags kläder, men jag tror att det
var på henne, för hon har ett vackert ansikte fast hon
har varit gift i tre år och har två små »drängar» —
se där säger folk inte »herar» eller pojkar, som det
heter härhemma.
Och aldrig i mina dar trodde jag väl, att jag skulle
komma levande i en likkista, men det har jag
varit. Qrina, grina bara! Det är så sant som att jag
sitter här och äter ål. Nu skall jag förklara det. Det
är ett litet hus som de kalla för Likkistan, och
där stod en hel lyng damer och sjöng. Jag tyckte nu
inte det var något med det: inte förstod jag ett ord
av deras pladdertyska, och inte voro de mycket
anständigt klädda. De voro barbenade ända till knäna
och halsen syntes långt ner på ryggen. Men några
fina herrar sutto där, som voro rent galna i dem och
bjödo dem på vin. Men vackra voro de gnällepärorna
och röda på kinderna, fast Martina sa, att de voro
målade med färg. Det tror jag inte, fast jag har hört
sådant förr om förnäma fruntimmer. Men folk ljuger
så mycket på oss kvinnor.
Allting kunde man få köpa i små bodar, inte större
än klockarens bihus, stort. Både sockerdricka och kakor
och limonad och konfekt och cigarrer och apelsiner
och »kyssebär» och allt som uppräknas kan. Men sådant
kalun, som jag fick engång att köpa på Lilla Torg i
Kristianstad — det har jag aldrig fått varken förr eller
senare och får det väl aldrig heller. Men i det nya
mejeriet var jag inne och fick för fem öre kärnmjölk,
och den var god, men inte fick man halsbränna ,av
smörklumparna.
Martina ville, att vi skulle gå och se på mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
