Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den har jag gjort. Han är inte av mina vackraste;
det var inte mycket med mig, när jag högg den, och
sådana arbeten, som bero på geni, biir det aldrig
nånting med, när man inte går till dem i glädje och
kärlek. Men inte skulle där stått på minnestavlan vad
där står, om jag hade fått välja.
Men det ficW jag nu inte — det var av nåd jag fick
göra den och pengar behövde jag till Kerstis små.
Jag har gråtit mer än en tår för den stenen, och
Kersti också.
Det var för resten don efter person. Usel marmor
togo de snåla släktingarna hans — det skulle vara så
simpelt som möjligt, när de för skams skull inte kunde
komma ifrån det. Och det var rätt åt den rackaren!
Stenen börjar redan stå på sned; en vacker dag trillar
han och går i kras. Herregud! Den som finge vara
med och se på, den synen! Jag har aldrig petat på den
med ett finger — men roligt skulle det för Qud vara.
När Kersti var så där en tjugu år började han —
kräket, som nu väl är uppfräten av maskar — började
han komma hem emellanåt. Vi två voro ju jämnåriga
och han gjorde sig ärende hem till mig.
Det var så rart: jag skulle följa med honom på alla
gillen och vara med i allting, i hans kommittéer och
föreningar. Och snart stod han och stampade på
tröskeln var dag som Gud gav. Jag föll aldrig på deu
tanken, att det var för tösens skull, och allra minst
trodde jag han var den fähund han var. Kanske trodde
han det inte själv.
Och ändå borde jag ha vetat, att där finns många
marmorplattor, som se så vita och sockersöta ut
utanpå, men inne i kan där vara stora sprickor och svarta
Na
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
