- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
176

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fläckar, som göra dem omöjliga till hedersbruk eller
att komma i ett tempel. Det enda, de passa till, är
svinhoar.

Tösen började bli blek och tyst, och en morgon kom
hon inte hem förrän klockan fyra. Jag tog henne i
förhör och då kom det fram, att hon hade suttit hela
natten och gråtit utanför trädgårdsvallen till n:r 14,
där han — sliskepellen — hade suttit och kelat med
ena dottern i en berså.

Först gjorde jag narr åt att hon var nog dum att
springa efter karlen, men där blev snart annat ljud
i pipan, när jag fick veta att hon måste bli hans hustru
* och bli det snart, om hon inte skulle bli allas smälek.

Herregud! Jag glömmer aldrig den stunden — det
var som jag haft en kvarnsten på bröstet.

Så på eftermiddagen när han kom, passade jag på
honom ute på gården, fick honom in i kammaren och
skulle tala allvar med honom. Vi ska hoppa över vad
jag sa — inte lönte det försöka smälta det stenhjärtat.
Han blev ju lite skamsen när jag sa honom, vilken
skurk han var — det blev han förstås: sanningen kan
krossa en klippa.

Men lova gifta sig med henne — nej, det kunde
han inte, bevars väl.

Inte lönte det sig att klå honom, för han var
starkare än jag, och tigga och tjuta för Kerstis skull tyckte
jag var att än mer förnedra tösen. Jag tittade på
bössan flera gånger, men hade jag gjort mig olycklig
på honom, hade Kersti ju aldrig fått en glad dag mer.
Och därför så — — —

Och därför så tog jag till den enda utväg jag visste.
Jag kände ju så väl, att han behövde pengar, om han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free