- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
178

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— han hade blivit riksdagsman och var månntro inte
så liten kaxe. Men i Stockholm uppträdde han alltid
som ungkarl och kurtiserade när och fjärran. Så följde
han hem med en av sina vänner uppåt landet. Där
bedrog han gubbens dotter liksom han hade besvikit
Kersti. Där var lite av orm hos honom.

Gubben höll på att slå ihjäl kräket, när alltsammans
kom i dagen. Det kunde han ha gjort, så hade mycken
sorg sparats. Men så blev där skilsmässa från Kersti,
förstås — naturligtvis fick hon stackare rymma fältet.
*Den andra hade sina pengar kvar, hon!

Så fick Kersti barnen — det var det enda, som
var kvar av all vår välmakt. Och Gudi lov, att hon
ändå hade dem!

När jag hade gått från hemmanet och han gått
från Kersti, tog jag tjänst som dräng i en annan by

— med vad jag sparat ihop, hade jag så, att jag
kunde köpa en stuga åt Kersti och de små. Hon
behövde den inte så länge: sorgen frätte henne som
slagregn fräter porfyr. Somliga stenar tåla bra vid
värme och sol, men inte vid skurar.

Men för barnen har jag sedan slitit natt och dag
tills jag i fjol fick dem så långt, att de läste sig
fram. Nu kunna de ta sig fram på egen hand.

Man blir krokig av en sådan börda. Dessa åren
var det inte värt att söka spara hpp nånting åt sig
själv — nu lönar det inte att tänka på något: jag
duger bara till att slå sten — all förmåga till finare
arbete är borta genom slitet.

Men vet han, hur det kommer sig att inte humöret
också är borta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free