Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag nästan kan tänka mig det — — —
— Var det inte bra gjort av mig, va? Inte en på
hundra hade hållit, om de också lovat, va? Skulle
tro det!
Och vad som jag är mest glad för — det är, att
Kersti aldrig fick veta att det var för hennes skull,
som jag gick om styr. Hon skall allt ha åtskilligt
kärt att säga mig när vi träffas däruppe engång, va?
— Nå, han då? Fick han veta’t?
— Ja, när det skulle bli skilsmässa mellan dem, talte
jag om det.
— Och vad sa han?
— Liksom det skulle bekommit honom mer än en
död katt! »Du hade ju lovat det på bibeln», sa han,
»så det var ju inte mer än din skyldighet!»
Det var hela tacken. Men då var det jag, som
sa: »Hur har du hållit dina löften, ditt kreatur?» sa
jag. Och därmed gick jag ända in på honom och glodde
honom i vitögat. Då blev han blek. Hade han rört
en fena, hade jag krossat honom som en skiffertavla —
så arg var jag.
— Är här någon annan, som vet det?
— Ingen annan än prosten. Jösses, bönderna här
skulle skratta sig fördärvade åt mig, om de visste
varför jag fick gå ifrån gården — de tro att det
var därför att jag kommit in i överdådigt sällskap
med riksdagsmannen och sedan börjat spela kort. Men
där ligger ju ändå nånting karlavulet i det, tycks det,
skulle de få veta, att jag varit sjåpig för syster mins
skull — där skulle bli ett grin, gubevars väl.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
