Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev där sjutton procents utdelning första året. »Du
kunde hållit dig framme medan tid var, din snösock!»
sa Marta. »Inte precis för styvrarnas skull, utan
därför att alla ska flina åt din sabbighet», sa; hon. »Den
som gick på kryckor kom också fram!» tyckte Mårten.
»Ja när mässan var slut!» fräste Marta, ty hon kunde
för ovanlighetens skull bli ond engång vart tredje år.
»Å, jag tyckte där var ingen ko — —» »Som kom
med av dina, nej!»
Mårten teg, gick bort och lade sig i
kakelugnsbänken och tog sig en lång lur.
En tid efteråt rymde mejeristen med kassan, och
det visade sig att han skrivit falska siffror i
räkenskaperna. Då stodo alla aktieägarna långa i synen
som en långfredagstext, och Marta tordes inte riktigt
se Mårten i ögonen, för det hon hade varit så het.
Men inte förivrade sig Mårten, och inte var han
högfärdig heller, för han hade sluppit undan. »Det är
synd om de stackarna», sa han, »de hade drömt oim
sparris, och så blev det pilepinnar! Men så går det,
när man förhastar sig; en ska ta det med ro, när där
inte är nån ko på isen!» Och så tog han sig en lång
middagslur. Med ro.
— Jojo. Ibland var hans valspråk förståndigt nog.
— När Mårtens äldsta dotter var vuxen, började
handlaren ränna där och krumbukta, och det var ingen
ände på presenter och krusering.
— Jo, den förstod sig på’t. Han hade visst en fästmö
i var by.
— Och tösen var så ivrig; hon grät och tiggde
och sa hon skulle gå i ån, om hon inte fick honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
