Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tror nu han ångrade på att inte Alma, den
andra dottern, fick gifta sig när hon ville.
— Hm. Hon hade fäst sig vid husarens Magnus, som
blev präst. Och han hade ju ingenting mot det partiet,
för Magnus var en bra pojke. Men han hade sagt, att
Alma fick inte ta Magnus, så länge han inte hade
pastorat; »konsistorieskjutshästar» var det värsta han
visste. »De få dra omkring med hustru och barn, och
illa sedda äro de i alla prästgårdar, där det finns ogifta
mamseller — och det är där i de flesta!» sa Mårten.
— Det är nu sant nog, förstås.
— Så gingo de unga och väntade i flera år. Alma
började bli blek och tärd, och en dag lades hon också
i graven. Det var besynnerligt, att de töserna skulle
ha så dåligt bröst — både far och mor hade en sådan
berghälsa. Men det var väl så utsett, kan jag tro.
— Ja, Herrans vägar äro förunderliga.
— Efter Almas död började Mårten bli gammal och
lutande. Och han såg inte gärna, att där taltes om
henne.
— Det påstås ju, att Magnus hade skrivit och sagt,
att hon dog, därför att hon inte fick den hon höll av
och att om hon fått honom i tide, hade hon inte sörjt
sig till döds.
— Det är inte gott att veta! Men inte är det
omöjligt.
— Jag hörde i dag, att Mårten inte heller hade blivit
färdig med testamentet; han var en sabbesock in i det
sista.
— Inte det?
— När det led mot slutet, sa han till Marta: »Så
länge teserna levde, behövdes det ju inte, men sen de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
