Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon slog med händerna på knäna och
skrattade, så att ögonen runno.
— Men du sa ju på höstagillet — —
— Asch, din tynting! Tror du jag satt och friade
då? Inte för det: du är en bra karl, men inte vill jag
ta dig från Martina, inte.
— Men hon vill ju inte! sa han förtvivlad. Hon
är omöjlig!
— Tala nu om för mig alltihop och vad hon sa
i dag.
Det gjorde han. Hon satt tyst en stund.
— Ser du, hon är likväl glad vid dig; men somliga
kvinnor ä på det viset: det är deras natur. Det är en
besynnerlig, dum blyghet, ser du. Det förstår inte ni
karlar er på; men fast de äro glada vid en människa,
så är det som de bleve från sig när det gäller: det
är kanske liksom en aning att de skola gå mycket
igenom — och det är kanske inte de sämsta kvinnorna,
som ä sådana. Nu ska du ta en kopp och så ska vi
prata allvar.
— Men — men, varför ä hon sådan? Där är ju
ingen mening med det; antingen vill jag en sak eller
vill jag den inte! mente Lars modfälld.
— Hon vill — var säker! Ser du! Hahaha! Där
kommer hon ute, nu ska vi låtsa som vi skulle resa —
du ska få se, då vill hon. — Nej, se goddag, Martina!
Är du ute och går i dag? Du kunde ju åkt med Lars
— ni ä ju gamla barndomsbekanta.
Martina snyftade och kunde inte få fram ett ord.
— Det var för resten gu riktigt bra du kom! Jag
skulle fara bort ett slag med Lars i dag, och kanske
du ville titta lite efter huset här och kokt lite potatis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
