Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare kommer det. Jag har vårdat dig så bra jag
kunnat — det vet Herren — men kanske du ändå i
ungdomsyra har förgått dig, så att du inte är honom
värdig. Tala då om det för din mor — eller honom.
Något slut får där ju bli. Sådan sorg ens barn kunna
göra en.
— Ack nej, det är ingenting sådant! Ni förstår mig
inte, om jag också talte ut allt som kväljer mig. Tyst!
Där kommer visst någon. Måtte det inte vara Lars!
Å nej, han har inte varit här på två dagar! Han är väl
ledsen vid allting, stackaren!
— Ja, du kan nog glädja dem, som hålla av dig.
— Goddag och glad jul! ljöd prostens raska röst.
Hur är det med gamla mor, va? Får väl hit och se
om den stackars sjuklingen — kanske ett hjärtligt ord
kunde behövas till julfesten.
— Jo, det kunde det nog, mente gumman, som blev
alltmer meddelsam.
Snart hade hon omtalat alla sina sorger för honom.
Martina hade gått ut i kammaren.
Dit gick om en stund också prosten.
Och nu var det han, som talade allvar med Martina.
Sedan han förvissat sig om att inga vanliga hinder
avskräckte henne eller orsakade hennes oförklarliga
motvilja att låta viga sig vid den man, som hon utan
tvivel älskade sade han till slut:
— Men det måste vara något, som bekymrar dig,
något som du ser i orätt ljus, något, som jag kanske,
kunde lätta dig ifrån, jag, som har lite mer
livserfarenhet än du. Säg mig det nu uppriktigt!
Hon satt länge tyst och färgen på hennes kinder
växlade. Slutligen började hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
