Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARA TROLLERI ALLTSAMMANS.
ENT SANN HISTORIA OM KORTSTJÄRNOR OCH BACKAMÄN.
Gamla Malena var visst ingen riktig trollpacka.
Hon hade varken någon gul katt eller någon uggla.
Inte ens någon »mjölkahare». Och aldrig åtog hon sig
att mot ett halvt tjog ägg eller en g’åsasida slå in ett
öga på någon, som hade »förgjort» kor, eller att läsa
bort engelska sjukan. Man hade inte ens hört henne
läsa »Fader vår» baklänges.
Men hon var en fiffig kvinna. Ja, det var hon.
Gott minne hade hon, förstod att berömma
gummornas kaffe och visste väl reda på deras små
svagheter. Och det gjorde, att hon var välkommen överallt.
Alltid visste hon var där varit gille dagen förut.
Särskilt skulle hon gärna ovanpå maten och kaffet
»lägga en stjärna» för husets döttrar. Det visste hon,
och därför hade hon alltid en gammal kortlek i
kjortelsäcken. Att den leken var både solkig och fet, är lätt
att inse, när man betänker hur den ständigt fick
sällskapa med nypor, som ej visste om gafflar, med
smör-och flottmat, att inte tala om andra grejor från de
rika skånska gummornas köttgrytor.
Själv påstod hon visst inte, att hon kunde spå. Hon
kunde någon gång i förbigående tala om, att hon en
julafton för många, många år sedan på sin
förstugu-tröskel funnit en finsk flicka, översnöad och halvt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
