Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— det var förunderligt, rent. Också har allting slagit
in, vart eviga dugg.
— Hm, sa August.
Och när vi tre senare stodo ensamma i
sommarstugan, sa han:
— Hör du, mor! Vad såg hon i stjärnan första
gången hon spådde dig?
• — Hm! Jo! Kan du tänka dig: inte två dar efter
det där gillet, när du kysste mig på hemvägen och jag
började lipa — så såg hon det i korten du! Jo, du!
Vad säger du om det?
— Å tjyvingen!
— Jag hade ju alltid varit lite glad vid dig —
bara så där lite smått, men när jag så fick höra att
dina tankar länge legat till vår gård och såg att jag
skulle ha dig, kunde jag inte låta bli att tänka på
dig både dag och natt. Och gudskelov! Jag ,har
aldrig ångrat det. Men säg själv! Var det inte
underligt? Där var inte en katt i närheten, som kunde ha
sagt det för en själ, du!
— Nej, det är ju klart, sa August och tog sin lilla
kvinna om halsen.
— Ja, det var en bra spåkäring — Gud signe henne
i hennes grav! Och hennes gamla kortlek också — så
flottig han var. För det var han, sa August och
blinkade till mig.
Se, jag kände ju både Malena och hela historien
från pärm till pärm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
