Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och särskilt talte fleia om vad de sett i en
äggvita nyårsafton.
Litet senare på kvällen säger Mårten Modig,
husaren, som också var med på höstagillet, en glad pojke
för resten och riktigt hygglig, fast han lyder trumman:
— Inte för det jag sett några spöken i min dar,
utom henne, Amanda, käringen min. Men nånting
märkvärdigt har jag varit med om — och kalla mig
gärna för ett fä, men jag är inte människa att
förklara det, om jag så kunde bli ryttmästare med
pension för besväret.
— Nå, det var roligt! Berätta bara!
— Asch, det är bara tynteri, mente Amanda och blev
förlägen.
— Säger du, kloka mormor, ja! Jo, när jag tjänte
hos Erik Måns och var så där en tjugu år gammal,
sutto vi en natt — det var för resten den sista
februari — och pratade. Det var jag och Erik
Månsson, gårdsdrängen från Qöinge härad, och gamle
Knast, som gick där och tröskade sedan många år
tillbaka. Och då säger Knasten till mig: »Du vet väl,
att den värsta spöketiden är just i adventet och innan
mars?» sa han. »För i adventet ska andarna förtjäna
sig frihet julafton, om de kunna vinna någons tack,
och natten efter februari månads slut är krigsguden
Mars ute med sina skaror — det är ett annat namn
på ängeln Michael, som strider mot draken och hans
änglar.»
— Det var något nytt, sa jag.
— »Visst inte, men här finns mycket, som de inte
få lära vid rektorsskolan», mente Modig. Jo, så säger
Knasten vidare: »Och du, Mårten, som inte har någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
