Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOGUBBENS JULBRÄNNVIN.
Kogubben på Hönslösagården spred inte just någon
glädje omkring sig, varken i hemmet eller därutanför.
Men det var inte underligt: han hade aldrig haft någon
glädje själv, och det är svårt att dela med sig av det
man inte har.
Från sitt åttonde år hade Jakob ätit andras
brödskorpor — först som vallgosse. Han hade aldrig gått
i skolan, och första gång han var i kyrkan, var den
dag då han konfirmerades. Sådant inträffade inte så
sällan under hoveriets glansdagar i Skåne.
Han var nu ryktare utan hopp att stiga högre. Men
var nöjd med sin lott. Han längtade efter sabbaten:
då fick han alltid en fläskabit i stället för vardagarnas
eviga, härsknade sill. Och aldrig sov han så gott som
när Bolla läste Johan Arndt för barnen på
söndagseftermiddagen.
Och inte var han elak. Barnen var han glad vid
— var söndag tog han reda på om de voro rena i
öron och huvud. Och det var hans förtjusning, när de
kunde skriva riktigt vackra bokstäver — alldeles som
i förskriften.
Hemma hade han aldrig något starkt — tacka Gud
att där var råd att skaffa sill och dricka! Potatis hade
han utsatt »till hälften» å gården, och var jul lät en
liten gris sitt liv för folket i den halvt nedfallna
stugan med lerväggarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
