Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flat mot dig — var du lugn! Det lovar jag. Och en
sådan dans som rottingen denna fredag ska göra på
din syndiga, bara, avklädda rygg, har du aldrig’ varit
med på förr — var lugn för det, klockemakare! Kom
in med mig, min gosse! Och på din första dränglön
ska jag lägga kvarstad, till dess klockan betalad är allt
intill den yttersta skärven. Kom strax, säger jag.
Nicke kände sitt blod isas — han ville resa sig, men
benen buro honom ej.
Då steg Mathilda, upp — med förklädet för ansiktet.
— Jag — mäster — jag rådde inte förset! sa hon
snyftande.
Det var nu sant, för resten.
Men mäster stod som tillintetgjord och hans händer
föllo slappa ned.
— Du — duu — det är inte möjligt!
— Karthängaren föll på den — jag kunde inte
hjälpa’t.
Rådlös och stum stod mäster. Kyrkvärdens Mathilda
— skolans bästa tös!
— Far ska betala — betala klockan!
Hon sade det halvhögt och liksom tvekande.
— Det är inte därom det är fråga — men hur
kunde du — — du — —
— Det skedde inte med min vilje!
Och hela den späda gestalten skalv.
— Det kan jag väl tro! sa han lugnare.
— Och mäster får förlåta — å, var så snäll — -
— Jag ska gå hem till ert i kväll, så få vi talas vid.
Nicke och Mathilda följdes åt på hemvägen på
middagen — Nicke hade inte efter det stora uppträdet
fått en enda fråga och slapp sitta efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
