Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräddaren var tillbaka med Ajax i nackskinnet, och nu
blev där ett ögonblicks karambolage, som slöt med
kackel, skällande, skrik, tjut.
Den gången segrade den tappre Ajax och gåsen
tappade huvudet. Det var inte så underligt, precis, ty
hundens kindboga hade knäckt hennes långa, fagra,
vita, böjliga hals.
Men den som inte tappade huvudet, det var
Sy-Malena.
Hon steg ut på sin lilla jungfruliga förstukvist, <neg
djupt för skräddarepalten och sade med älskvärd ton:
— Nää, se go morron, Jeppa Skräddare! Redan
vaken och gråter inte, utan haver en oskyldig lust
till din nästas kreatur. Hm, hm! Jasåå. Han har bara
inte tid att ta på sig en väst innan han ska ut (och
mörda! Hm! Stod hon dig i vägen, va? Var hon på
ditt hemman tjudrad, va? Var du rädd, att hon skulle
bita din »nevfundländare», kanske? För han är väl
inte av Sankt-Bernhardsrasen, som där står om i
naturläran, va? För mina ögon såg han ut som ett
halv-plockat piggsvin!
Skräddaren såg att gåsen var saligen avsomnad, och
då blev han rädd.
— Var han fin nog till mig, behövde du väl inte
skämmas för honom? sa han undfallande.
— Här satt han och mässade så lång dagen var
i— folk kunde fallit på att tro, att det var jag, som höll
mig med ett sånt vidunder till hund. Men annars
är jag inte så lite högfärdig, må du tro, att han bara
ville vara så god och hålla till godo med min lilla
simpla gås — en är annars inte van att nån där inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
