Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påsar på gamla dar, du? Ajax, det aset, slänger jag i
ån, och gåsen äta vi opp — som försoningsoffer.
Hon såg skarpt på honom strax, men eftersom
hans tal framskred, ljusnade hennes min.
— Och det där vill du inbilla mig, att du har gått
och tänkt på?
— Jaha du — många gånger. Men alltid har där
kommit nånting i vägen, som har slagit knut på tråden.
Han blev riktigt varm, eftersom han fick
tramse-kvarnen i gång. Kanske gjorde pilleknarkarna sitt till.
— Lisa rände här och pratade en hel hop som du
skulle ha sagt, men som hon nog själv satt ihop — sen
beljög hon nog mig för dig. Och sen levde vi som
hund och katt. Det gick ut över hönsen — jag
erkänner, att det stackars tuppakräket föråt sig inne bak
min gavel.
— Föråt sig? sa hon skrattande.
— Ja, av någonting, som inte var bra för honom,
förstås. Tuppkycklingar ä så heta påT alltid. Men när
nu gåsen kom i morse, så tänkte jag, som hatar gäss
värre än upplupna sömmar, så tänkte jag: Nej, det
här får där bli ett slut på, innan vi bli dödsfiender
för hela livet, Malena och jag. Och därför fick gåsen
dö för att vi skulle kunna komma att leva samman
engång, förstår du. Det var nog hennes lott, du.
— Stackars gås! sa Malena, men hon skrattade
ändå så lätt.
— Nåå, ä vi nu äntligen överens? sa han och
såg lite skyggt på henne.
— När gåsen är borta, har jag ju ingenting mer
på jorden att hålla mig till!
Hon sade det lite blygt. Så hade då hennes gamla
18. — Wranér, Ny samling. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
