Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska ja ha tavlemakarens Botilla.» — »Nå, varför
tramsar du på det viset då?» — »Jag kan ju ändå gå ner
och fria till dig ett slag: när han hör att där ä nån
annan som vill ha dig, blir han kanske mer
angelägen.»
Hur vi stodo där och slamsade, blevo vi slutligen
överens, fast jag då inte trodde det skulle tjäna till
något.
Och nästa söndag kommer min käre Stål i full
uniform och blank som en specie. Det var just på
eftermiddagen och kaffesurran stod på kakelugnen.
Bertel glodde stort, men bad Stål sitta ner. Och när
han hade fått en gök, började min gode Stål på.
»Mitt ärende är egentligen till dig, Marna!»’sa han.
»Jag har fått befordran och kan gå långt om det vill
sig riktigt — Karl Johan började också som korporal.
Och jag har alltid haft ett gott öga till dig, det vet du.
Du är ett par år äldre än jag, men det är gott att en
knekt har en förståndig käring, som kan hålla tummen
på ögat på honom. Jag har inte förr velat säga
någonting, för jag hörde engång i världen viskas om att
Bertel här skulle ha tänkt på dig. Och Gud bevare en
fattig knekt för att vilja utmana en välbärgad åbo.
Men hade det varit något allvar med det, hade det; väl
varit gjort för länge sen — han har ju ingenting att
vänta på och varken han eller du blir vackrare av att
gå så där och dröna. För resten är du nästan,
uppriktigt sagt, för god att bli kvinna åt en bonde, så
slängd som du är både med nålen och i vävstolen.
Helst som Bertel nog är en av de gammaldags
bönderna, som inte förstå att värdera vad en kvinna kan,
utan bara vad hon äger i löst och fast!» sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
