- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
13

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

första gång om söndag, om du vill vetaT!» — »Å,

herregud! Och så skulle jag1 komma just i dag–––––

*en timme för sent’, som där står i visan. Det var då
riktigt förargligt!» sa Stål och åbäkade sig. »Jo, där
fick du betydligt långt snusmagasin, du!» sa Bertel
och hade roligt. »Ja, där ser man vilka kastbollar
vi ä i ödets hand — precis som rekryter för en
general!» sa Stål och himlade med ögonen. »Jo jo,
där hittade du på ett sant ord. Men nu ska’du inte gå
och hänga dig för det här, Stål — du kan alltid få
dig en annan. Töser ä galna efter knektar som fäflugor
efter ett nöt! Där finns nog nån till dig också med
tiden.» — »Jag hoppas det. Och för resten kunde inte
jag bjudit kusin Marna ett sådant hem som du kan,
Bertel!» sa Stål och slätade över med hartassen. »Tror
jag med!» sa Bertel.

Så gick han bort till mig, strök mig över håret
och sa: »Och eftersom nu Stål så här oväntat har
kommit underfund med den här historien, så kan du
duka, så vi få oss en bit mat. Jag ska gå efter ett
glas punsch, så kunna vi ha liksom ett litet
förlovningskalas — blodet är ju alltid tjockare än vatten, så
du unnar honom väl gärna en tår?»

När han hade gått ut, började Stål fnissa och »göra
gubbar». »Vad vore ni utan oss militärer?» sa han.
»Det är ändå vi som vinna segrarna, åt oss själva
eller våra bundsförvanter: se, vi veta av gammalt att en
liten krigslist kan driva fienden ur förskansningarna.»

— Nå, då var väl mor Marna riktigt glad, va?

— Hm. Jag visste ju det var det bästa som kunde
hända både Bertel och mig — han kunde aldrig fått
en trognare och strävsammare kvinna och jag hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free