Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där många som inte kunde skriva sitt eget namn — nu
kunna de skriva andras också. Men det är inte alltid
som lärdom ger varken visdom eller rikedom — inte
ens en lycklig ålderdom.
Och inte är det just så mycket trevligare att se på
hur många leva i dessa, de yttersta dagar: så fort nån
har förtjänt en riksdaler, ska den slängas ut på
mode-bråte, fin mat, dyra drycker och kostbara möbler.
Snart är det med försakelsen som med trogen kärlek
och from gudsfruktan — det är bara ett tomt
munväder. En vinner inte Guds rike och inte jordisk sällhet
heller med att plåga sig, men de håvorna vinnas än
mindre genom att man är ett rö, som drivs hit och
dit av vädret — lustarnas väder. Och den rättfärdigfe
Domaren kommer på den stora dagen inte att fråga de
uppståndna: »Vad har du ätit? Vad har du druckit?»
utan i stället: »Huru många av dessa minsta mina
bröder har du bespisat?»
Somliga av dem, som förr i världen levde knalt och
kallades för snålvargar, gjorde gott i tysthet eller
skänkte med varm hand sitt gods till fattigvården,
kyrkan eller skolhusen — sådana tror jag att Herren själv
får döma. Deras väl eller ve beror väl då mest på
vad det var som drev dem, när de gjorde gott. Men
det fanns en och annan, som själv även inför
mänskligt öga dömde sig själv till ett förtappelsens barn.
Så var det med Judas.
Det namnet hade han, förstås, inte fått i dopets
bad — då blev han kallad Kristoffer Frennesson —
utan han fick det, när han gifte sig. Och fast det är
orätt att ge sina medkristna öknamn, passade det
här inte illa.
2. — Wranér, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
