- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
18

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är inte många, som känna till Kristoffer Frennes
historia så bra som jag, och den historien kunde nog
förtjäna att talas om — androm till ett varnande
exempel. Jag berättade den mer än en gång för Olof som
fick vår Bengta, för han var också en sådan där en
gnölepära, som aldrig kunde få nog — strax i sin
ungdom. Som väl var, fann vår Herre honom med
tiden och öppnade hans ögon för det ena nödvändiga,
som består, när allt annat förgår.

Jo Kristoffer Frennesson var »gropare» och bodde i
ett litet hus på vårt torvskifte. Han hade börjat med
två tomma händer, men allt vad han förtjänade satte
han i säkerhet i kisteläddikan. Han begagnade samma
kyrkeklädning så länge jag minns, och om vardagarna
hade han en dräkt så lappad och usel, att ingen kunde
se om den från början varit hund eller tasse. Fri var
han nog inte från ohyra; aldrig eldade han, utan kröp
ner under sin gamla fårskinnspäls om vintern och
under en säck sommartiden, för sängkläder nändes
han inte skaffa sig. På det viset fick han med tiden
några hundra riksdaler — somliga sa tusen. Men jag
tror det inte. Pengar ä inte så galna att yngla nu för
tiden, och de voro det inte då heller.

Det påstods allmänt, att han skulle gifta sig med
Kristen Smeds Alfrida. De voro också överens, men
något bröllop hördes inte av: Alfrida kunde visst inte
lägga av nånting. Gärna ville hon vara fin; fin hade
hennes far varit och ett fint namn hade hon — och en
piglön för tretti, fyrti år sen räckte inte långt.

Så hade väl bortåt tjugu år gått. Alfrida började
gå på de sista tillr tretti och ingenting hade hon haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free