- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
47

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nerade han, att jag skulle gå ner till sjön en
torsdagsnatt. Qå tigande och fastande och så skulle jag ta
tre nävar vatten framför mig, när jag stod vänd
mot öster, och kasta det bakom mig mot väster över
huvudet; och så skulle jag säga några ord också.
Ja, där var ingenting om treenigheten eller jungfru
Maria i dem och inte om den onde heller, jag tyckte
där var inte något riktigt sammanhang i dem. Om
jag nu sa fel på något sätt eller jag vände mig galet
i väderstrecken, vet jag inte, men inte hjalp det inte.

— Har ni inte försökt att fly till Herren i bönen?

— Otaliga gånger! Ack, jag har legat på mina
bara knän och tiggt och bett, men ingen hjälp! Och
jag har slängt bort så mycket knivar därhemma —
bara för att jag inte skulle komma i frestelse engång,
om jag vore rent för svag, så mannen har titt murrat
för att jag har slarvat bort dem för jämnan. Vad
skall jag göra? Råd mig, pastor! Tankarna komma
för mig, om jag så vill göra aldrig det. Jag kan inte
bli dem kvitt, fast det inte på jorden finns nånting,
som jag älskar som det barnet. Ingen vet vad allt
jag har drömt om honom: det finns inte en stor, en
hög, en viktig, en lycklig ställning som jag inte har
tänkt mig honom i. Som prost, som biskop, som
riksdagsman — som rik och mäktig över grevar och
baroner. Och själv skulle jag aldrig gå honom i
vägen, aldrig låta honom skämmas för sin ringa mor
— jag skulle bli i köket och vara glad, om jag finge
en bit av rätterna, som de fina herrskapen hade spist
inne i hans granna salar!

Pastorn gick tveksam och tankfull fram och åter
på golvet. Han var jämförelsevis ung och oerfaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free