Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om det skulle bli värre med mig, så att føg
inte kan bli hemma utan går bort — på något vis
— eller de sätta in mig, så se hem till Jakob någon
gång! Det vore kanske bäst om jag vore död, så kunde
barnet få leva, tilis Herren kallar honom.
— Tänk bara på din egen själ och dina plikter
och bär fram allt annat i bön till Herren!
— Tyckte inte pastorn ändå att jag talte med
sammanhang i dag? sporde hon med handen på låsvredet.
— Jo, det tycker jag visst.
— Men — men se, det värker i huvudet och det
är, som det tryckte mig under mellangärdet! Ja, då
ser pastorn hem till Jakob, ju? Honom kan pastorn
kanske hjälpa — om också inte pastorn kan hjälpa
mig. Och därmed gick hon.
Men så liten, svag och tryckt av sitt kall hade
pastorn aldrig känt sig som den eftermiddagen.
Några dagar efteråt kom den bekymrade hustruns
man till pastorn och anmälde, att han blivit änkeman.
På vad sätt då?
Jo, hans hustru hade stått nere vid ån och bankat
kläder. Och troligen hade hon halkat ut och drunknat.
På begravningsdagen kastade pastorn en flyktig blick
uti det nya testamente, som varit den hädangångnas.
Det låg ännu uppslaget som hon lämnat det ute i
sommarstugan. Och där låg en pappersremsa däruti.
På denna var med oövad stil tecknat ett bibelspråk eller
början därtill. Och på sidan, där samma språk stod
tryckt, bar papperet märken efter fuktiga fingrar.
Eller tårar?
Och språket?
Det var Joh. ev. XV: 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
