Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och konjak och de finaste likörer, stoppade Ola
Sticksnål i smyg på sig alla sockerbitarna, som voro kvar
i sockerkaren, och snöt bägge de halvrökta cigarrerna,
som häradshövdingen hade lämnat kvar i sin askkopp.
Sådan var han.
Nån kvinna kunde han inte få. Han friade i öster
och väster, i nordan och sunnan, men alltid blev där
pannkaka av det till slut. Ola ville och töserna ville.
Men där var en som inte ville och det var drängein.
Se, han var husbondens husbonde, fast han gick åt det
på så fiffigt vis, så där var inte många som begrepo det.
Och därför ska vi nu tala lite om drängen — den
var månntro inte »född i Fjyntarp», som det heter.
Men han var vad värre är — han var smålänning.
Och sådana kunna ju göra vad de vilja — allting
lyckas dem.
Han hette Sander Larsson och var svart i synen
som en morian. Hurudan han var i själen, ska jag
låta vara osagt. Men han »gick i folk och av folk med
stora träskor», som ordstävet säger. Han krumbuktade
för de stora och trampade de små — han var ett
födgeni, med ett ord sagt.
— Varför kommer du justament hit? frågade
Ola om kvällen, när Sander kom och ville ta tjänst.
Har du inte sett någon gård, där du tyckte det
passade dig längre uppe i häradena?
— Åjo, sa Sander. Men jag har ögonen med mig.
På de mesta ställena går det på Guds försyn, och det
duger inte. Ser man efter, hur pigorna »vrasa» med
allting, och glor i alla krokar, så blir en inte glad.
Jag vill vara hos en husbonde, som har ögon i skallen.
Det tar värre, om han blir klådd så smått i var vrå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
