Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skål för — alla vackra flickor! Och då erinrade sig
folk att Sander ju bara var en tretti, trettifem års karl.
Och den skålen tänkte mer än en på, när Sander
några månader efter höll bröllop med Hanna från
Storegård. Det var knappt ett öga torrt, när Sander
— bra mycket mot gammal skånsk sed för resten —
tackade prosten för bröllopstalet och därvid sa, att Ola,
hans hädangångne vän och välgörare, oförgätlig för
hans brodershjärta, justament flera gånger hade sagt,
att om han engång skulle tänkt på att knyta »hymens
band», skulle det varit med Hanna. Ty rarare människa
visste han inte bland fruntimmer. Och det var något
så eget med Ola, hade han fäst sig vid någon, så
kunde man vara viss på att man tog inte miste om
den människan. Och därför hade Sander sin vän Ola
att tacka för allt — även för Hanna. Inte skulle han i
sin ringhet annars ha vågat att bara tänka på en sådan
tös. Hon var liksom ett testamente från Ola, sa han.
Där tog Sander allihop, och från den stunden var
hans ställning given. Karlen var en hedersprisse. Det
är han ännu ansedd för. Av de flesta. I synnerhet av
dem, som inte sett honom på nära håll. Men ett geni
är han. Ett födgeni. Och sådana behöva sällan vänta
på en sen eftervärld för att vinna erkännande som
andra genier. Sander har varit
ägodelningsrättsleda-mot länge. Han slutar som riksdagsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
