Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans söndagsstövlar rena för jord, fick sig ett riktigt
svettbad.
Så blev det natt igen.
— Ts, ts! sa Olova vid elvatiden och sprang upp
ur kakelugnsbänken, där hon legat påklädd.
— Vad nu?
— Där — där är nån på fönstret. Jag tror jag
svimmar!
— Slams! Släck ljuset då!
Det gjorde hon genast, förstås. Och där sutto de
bägge två och stirrade i mörkret. Visst var där någon
som rörde vid fönsterblecket! Hunden skällde och
tjöt. Olova tyckte själv att det var nästan kusligt,
där hon satt och drog i sytråden, som gick genom
en springa i fönsterbågen och utanför var fäst i en
griffel, som skrapade mot blecket emellanåt.
— Vad gör du? stönade gubben om en stund.
Han hörde att hon släpade fram skor under byrån.
— Jag tar på mig kängorna och springer efter folk!
— Vem då?
— Andreas!
— Skäms du inte!
— Jo, men jag skäms hellre än jag sitter här och
låter slå ihjäl mig. Då kunna de hellre få gå i byrån
och ta skuldsedlarna och sparbanksböckerna.
— Håll snattran, din gåsavina! Tala inte så högt!
— Jag kan inte stå på mina egna ben!
— Tig, rackarunge! I morgon ska du få hit
Andreas då.
Så mycket hade inte Mårten sagt i ett andedrag
på ett helt år. Då skrattade Olova för sig själv, och
fast det inte syntes i mörkret, blev det tyst vid fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
