- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
86

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sommarstugan var alldeles full med folk. Vi förnäma
gingo in i stugan, förstås, och där var en hel lyng med
storgubbar. Och så bjödos vi in i kammaren — dit
kommo bara de allra mest »högtidade», naturligtvis.
Vi fingo kaffe och vetebröd och så en liten »gök» -—
rom, förstås, Den var stark som eld, så prostens ögon
runno, och han måste be att få låna drickeskannan, för
att få andan igen.

Sen bar det av in i sommarstugan. Jag fick opp
stämgaffeln — det ska en klockare alltid göra om han
förstår sin sak rätt — och klämde i med: »Min
gärning nådigt skåda!» Och sen genomgicks
husför-hörsboken nummer för nummer, och där skrevs opp
alla in- och utflyttare. Skrivandet skötte jag, eftersom
prosten var så gammal, så hans stil var nästan oläslig.
En kunde trott, att en harkrank hade vinglat fram med
cn bläckad klösharva efter sig.

Så trädde de fram till prostens stol och ställde sig
i ring, gamla och unga, fattiga och rika. Var och en
läste en vers i testamentet och så fingo de en
förstånds-fråga — det var mest de gamla. Eller också läsa opp
ett katekesstycke — det gick mest ut över de unga.
Och en faslig skam var det att staka sig.

• Jag minns där var en skräddare, som hette Jon
Mattsson. De kallade honom lille Jon, för det han
var så hopkrympt och obetydlig till växten — såsom
skräddarna gärna voro förr i världen. Den lille
stackaren kunde inte ett dugg varken in eller utan, fast
prosten försökte med honom på alla vis. »Ja, men du
vet väl åtminstone att du är en syndare?» sporde han
til! slut. »Jaa, det kommer jag väl till att få medge?»
mente lille Jon. »Nå, det var då för väl!» sa prosten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free