Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pa kvällen följde jag hem med häradsdomarens:
gubben ville nödvändigt att vi skulle ha en toddyslurk
till. Men mellan skvättarna .var det jag, som listade
mig ut i trädgården, och genom någon oförklarlig
mag-nctism kom Gunborg också ditut. Inte minns jag hur
det kom sig, men jag snyltade mig till en kyss av
henne i en berså, och så sporde jag henne om hon
inte skulle kunna ha lust att bli husmor i
klockaregården. »Jag är bara så svag i min kristendom — jag
glömmer så fort de långa styckena!» sa det klipska
livet. »A, nog räcker betyget till att få lyst för sig på!»
sa jag. »Gunborg vet väl vad som befalles i sjätte
budet?» — »Att var och en älskar och ärar sin äkta
maka!» läste hon med sammanknäppta händer och
nedslagna »tittor». Och stora, granna, blåa »tittor» hade
det trollet. »Nå, det gick ju bra!» sa jag. »Ä ja, säga
det är väl inte precis så stor konst, men göra det i
alla väder!» sa hon. »Hm, skulle det vilja gå i knut
någon gång», sa jag, »så vet du ju att jag är man
att hjälpa dig på traven, du!» sa jag. »Kanske en
kunde våga sig på att försöka!» sa hon, och där satt
en tjuvunge i vart öga och en liten tårpärla också.
Nå, så voro vi överens och så — —
— Kysstes ni ett par slag, förstås?
— Jag nästan tror det. Ja, det var andra tider då!
Men det beror väl mest på att då var man ung och
glad och såg livet genom ett rosenskimmer. Man var
uppspelt —
— Och nu är man utspelt, ja!
— Ja, det är det som gör skillnan så stor. Och så
är man av med lilla käringtrollet, si! Nej, tacka vill
jag förr i världen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
