Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade fått erfara det. I många, många år. I
hela sitt liv noga räknat.
Först hade han varit »vaktepåg» — han kom ut
när han var åtta år gammal. Och om vintrarna
»syssle-påg». Så läste han sig fram. Och så en dag slog en
hingst av honom ena benet, så den stackars ungen
inte dugde till nånting. Alla ömkade honom, ty som
en låghalt varelse var han ju till ingenting nyttig’. Inte
kunde han följa de andra varken på råghösten eller i
torvmossen.
Prästen tyckte också, att det var synd om honom
och sa rent ut:
— Du duger ingenting till — du får bli
skolmästare!
Och han gav honom några gamla böcker, som den
stackars benbrutne pojken sökte suga musten ur,
under det han låg till sängs en månad, då kloka Sissa
plåstrade om benet. Men i det lilla kalla »dränghuset»
var där mörkt, så det sved i ögonen, när han läste,
och inte var han just så »nimm» att lära heller.
Så for prästen in med Anders till Lund, talte vid
seminarierektorn och fick det ordnat för honom samt
lånte honom en slant då och då. Och så slapp Anders
ut, fast det inte var mer än byxebrett. Men
fordringarna då för tiden voro ju inte så stora.
Händelsevis blev platsen ledig i hans
födelseförsamling; prästen lade sig ut för honom, och gubbarna
tyckte det vara bäst att ta honom — de sluppe ju i så
fall att ge honom fattigunderstöd. Och så var han bys
barn och skulle inte våga sturska sig. Han kunde bara
försöka — griffelmakarens »haltebonick»! Pytt!
»Av-skrap blir aldrig herrskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
