Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, prästen var en gammaldags man och tyckte
om klassiska uttryck vid högtidliga tillfällen.
Men Ingrid skrattade dem båda rakt i ansiktet, ett
gott, glatt flickskratt.
— Äh, nu kyrkoherde! Stå inte här och skoja med
en stackars däka! Skulle en lärd karl, som kan spela
orgel och har en röst, som kan spränga berg och
backar, ta en tjänstetös? Hohoho!
— Det är en fattig stackare, Ingrid, med skavank
i ena fortkomstledamoten, en ensam pilgrim, som aldrig
har haft någon glädje. Det är du, åom är snäll, om
du vill ta honom.
— Är det »mästers» allvar? Och inte nåt skoj?
— Ja, av hjärtans grund! Vill du?
— Jöss, visst vill jag.
— Då trolovar jag som Jesu Kristi tjänare er båda
och lyser frid över ert förbund.
Det var en riktig »prästatrolovning». Den gamle
patriarken blev rörd av stundens vikt och betydelse,
och Ingrid visste inte vilket ben hon skulle stå på.
— Och så gör jag edert bröllop. Nu skall jag gå
in ett slag och tala med mor.
— Det var högtidligt! sa Ingrid och hennes ögon
strålade, när prästen gått.
— Om du nu kan komma att hålla av mig bara,
min lilla Ingrid!
— Visst kan jag det. Det gör jag redan. Det är
jag, som alltid har ställt om kaffet till »mäster»!
— Du ska väl säga d u till mig, om jag ska bli
din man.
— Å, det lär jag mig nog så smått!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
