Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stod tveksam ett ögonblick. Så gick han bort
och kysste henne. Hon vände inte bort ansiktet.
— Det ska väl höra till! sa han med ett försök’
att vara ogenerad, men han tyckte, att hela rummet
snurrade för honom och att de stora
husförhörsböc-kerna dansade polska.
Hon tog honom blygt om halsen.
— Jag är så glad, så glad! sa hon.
Bröllopet stod i prästgården, och ett vackrare tal
hade den gamle prästen knappt hållit. Nämndemannen,
som inte alls fått något tal på sitt bröllop, därför att
det arrangerades lite väl sent, tyckte, att talet var rent
för vackert.
Och så börjades deras gemensamma levnadssaga,
sä många andras lik i tung enformighet.
A ena sidan kärlek och samförstånd, plikttrohet och
självuppoffring, arbete och levnadslust. Friska,
särskilt matfris ka barn, täcka att se och ljuvliga att
smeka.
Han skötte sin skola med dubbelt intresse, sökte
att förtjäna lite bredvid, höll auktioner, skrev åt
domaren och länsmannen, satte* upp köpebrev och gjorde
»sämjedelningar», när en av storgubbarna sålde en
bit jord åt en husman.
Hon spann och vävde, och när hon vilade sig, sydde
hon hålsöm, »namnade» och broderade, skötte skolan,
när Anders hade någon större auktion, och kvittrade
dagen i ända.
Men ...
Där låg ett moln över dem. Skulden!
Till prästen gick han med en femriksdaler så fort
han hade möjlighet därtill. Och den förste välgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
