Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fötter och iammhuvuden visade sig snart hava en
viss förmåga att inverka på »mästers» hårda dom över
de små syndarna, fast han såg lika möglig ut som
alltid, under det Margreta blev trind om kind och
så läcker i hullet som en spädgris.
Var hon lycklig?
Nej. Människorna äro det förunderligaste folk som
finns. Det är som det gamla ordspråket säger: har
en tös gult hår, vill hon ha det krusigt. Margreta
började längta efter att stiga i graderna och bli hustru
i skolhuset i stället för husa.
Och det sa hon en dag till Pehrson rent ut.
Han tyckte rakt inte om det — och det sa han
också rent ut.
— Människa! Har du det inte så bra du kan önska
dig? sa han och tittade ovanför glasögonen på henne.
— Joo bevars, men — —
— Hör du! Jag tycker vi ha det så lugnt. Vi äta
precis, när lusten faller på oss, och när jag inte har
några byxor att lappa, kan jag få sova i frid och
ro som jag vill.
— Det kunde väl Pehrson göra ändå!
—- Hm! Men det kostar grova pengar att göra
bröllop och barndop, du Margreta.
— Å, en får en hel hop till skänks. Och sen har
en nån att leva för också!
— Lev för mig! Och så har du ju din ko, tös!
Ett par dagar efter den betan gick hon med scha-
letten nerdragen över pannan och sa inte ett andans
. ord. Det grep den beskedlige mannen.
— Är du arg på mig? sa han på tredje dagen.
Jag?! Varför skulle jag det vara? Har jag några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
