Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— som mörka kvinnor gärna bli, när de måste sitta
mycket inne — men med ett smittande glatt leende.
— Är det herr folkskolläraren Pehrson?
— Jo, ja, hm — det förstås.
— Jag är den nya småskollärarinnan och heter Hulda
Hallgren.
— Jojo, jaha, hm — det förstås. Jaså?
— Jag känner ju ingen här, och när jag så
kommer hit, går jag naturligtvis först till min närmaste
förman att inhämta råd och upplysningar, och jag
hoppas,* att jag får betrakta er som en vän och draga nytta
av er erfarenhet!
— Jaha, hm — det förstås. Vasa? Hm.
Pehrson var alldeles konfys. Skulle det där lilla
pyret kunna hålla skola? Hon var ju inte längre än
skoltöserna!
— Jag tycker hon ser så liten ut! sa han långt
om länge.
— Inte när jag rätar på mig — var sä god!
— Hm, nähä — det förstås.
— Jag har alltid fått lita på mig själv, men också
ha alla varit så snälla mot mig, stackare, som aldrig
haft hem sedan jag var liten!
— A, stackars barn! Margreta, gå genast och sätt
kaffepumpan på!
— Ä, det är bestämt fru Pehrson! Goddag! sa
den unga flickan och gick med utsträckta händer mot
Margreta, som steg fram i dörren till inre rummet.
— Jag är inte någon fru — jag är bara en
gammal piga, som har blivit käring i förtid!
Tonen skulle låta skämtsam, och hon drog på
smil-bandet. Men där var nog litet ättika på botten ändå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>