Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kvällen kom Nils hem. Som vanligt skötte han
ju först om Mackabeus och fick honom in i stallet.
Och så gick han själv in till mor.
Hon kom honom till mötes med orolig väntan.
— Nå? Hur gick det?
Nils hade stora tårar i ögonen. Men det var
glädjetårar.
— Första priset, mor! Första priset! Lika styv som
hästförbättringsbolagets Bismarck, som har kostat
10,000 kronor, du! Och landshövdingen tog mig i
hand själv, du, och sa, att den hästen var en heder
för både mig och hela länet, du — ja, det sa han!
För hela Sveriges rike! sa han.
— Nej, vad säger du, far! Tog han dig i hand?
— Ja, och han klappade Mackabeus, du, och den
där greve Wrangel, som har rest så mycket utrikes
och känner varenda vacker häst på hela jordklotet,
han var rent galen i Mackabeus, du. Och han sa, att
om det vore hans häst, skulle han inte sälja den för
vikten i gull, sa han, för kungen har inte vackrare djur
på stall, sa han. Och Wrangel, han begriper det, ser
du. Och jag blev bjuden in till prisdomarna, bara jag
särskilt, och landshövdingen bjöd på champagnevin,
så att jag höll på att bli yr i hättan.
— Nils, Nils! Akta dig för sådant!
— Men du förstår väl att en inte kan säga n ej, när
sådana karlar bjuda på någonting — en ska väl
förstå att skicka sig i nobelt sällskap. Ja, nu är Nils
Olsson i Marklunda likaman med vem som helst och
den lyckligaste människa i världen. Och det kunna
vi tacka Mackabeus för, du!
9. — Wrancr, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
